Detta var då en början..

Att starta en blogg och skriva lite, man har varit på så dåligt humör dom senaste dagarna helt utan anlednining. Humörsvängningar så det heter duga kan jag lova.

Så tänkte att jag ska försöka skriva så mycket så ofta som jag kan :)

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vare är heller, man kom till jobbet i Måndags... Satt sig och började jobba och sen så bröt man ihop och tårarna forsade så var tvungen att gå hem för dagen annars så skulle det bara gå åt helvete ändå.

Hade underbart främmande utav två vänner i helgen och har haft skiit skoj även fast dom kanske inte tycker det för att vi inte hittade på så mycket :P Men försökte göra det bästa utav det hela iaf :)

Varför jag skriver just idag är för att jag nu är själv vaken och datorn är ledig, så man akn sitta för sig själv ett tag och bara låta alla känslor komma ut och lyssna på musik. Sitter hemma hos min mamma och allihopa sover, vilket är SKÖNT för då slipper man träffa dom.. Jag vill inte känna så, men så äre .. Jag känner mig så värdelös och liten bland min familj :'( Precis som om jag inte existerar, har försökt förklara så många gånger men dom fattar inte eller så spelar dom bara dum. Allting kretsar runt mina syskon HELA TIDEN medans det är jag själv som blir bortglömd, men tror inte att dom tänker så långt men det sårar.

Och denna kille som jag träffat som jag verkligen tycker om.. Hur ska jag förklara allting som? När min familj är som dom är, när det är som det är runtomkring? Jag vill ju inte ljuga men jag vill inte att han ska veta allting för då kanske han tar avstånd. FÖRVIRRAD!

Fortfarande kvar hos finaste, men vi har bestämt oss för att bara vara vänner och iaf börja där så får man se vart det slutar. Det får helt enkelt ödet ta och bestämma. För jag tycker verkligen om grabben, och att han åkte över 40 mil för att hämta h...

Denna dag har vare väldigt spänd, vi tjaffsade lite inatt (båda hade även druckit) vände ryggen emot varandra och sen så somnade vi så det kändes inte alls så bra imorse när man vaknade.   Annars så var gårkvällen helt underbar, träffade en massa...

Nyss vaknat för en stund sedan och är så mycket som man ska hinna med. Klippa iordning håret alldeles själv så det blir bra, Diska undan, duscha, sminka sig, bestämma vilka kläder man ska ha på sig osv och jag ska vara färdig iaf till fyra!! PANIK ...

Livet börjat gå framåt men känns ändå som om det är nånting som fattas, nånting som man har ångest över ... Men vad? Jag måste sätta mig ner imorgonbitti och skriva ner allting som kan tänkas vara ångesten. Jag har som sagt träffat världens under...