Fortfarande kvar hos finaste, men vi har bestämt oss för att bara vara vänner och iaf börja där så får man se vart det slutar. Det får helt enkelt ödet ta och bestämma. För jag tycker verkligen om grabben, och att han åkte över 40 mil för att hämta hem mig till honom, skulle nog ingen göra. Jag måste så bra och trivs i hans sällskap.

Jaja, men eftersom man ej tog sig hem idag med så kanske mn ska sätta giång och göra nå nytta? Kanske städa undan, söka jobb (både här och där hemma), gå o handla en sväng. Helt enkelt börja planera livet framåt .. Så man kommer någonstans, för faen jag är ju myndig men lever fortfarande som om jag vore 14. Dags att börka bete sig och dra sig i kragen! PUSSHEJJS! <3

Denna dag har vare väldigt spänd, vi tjaffsade lite inatt (båda hade även druckit) vände ryggen emot varandra och sen så somnade vi så det kändes inte alls så bra imorse när man vaknade.

Annars så var gårkvällen helt underbar, träffade en massa nytt folk så jag kommer knappt ihåg vem som hette vad eller vem som är vem osv :P Haha TOKIGT!

Ikväll så har alla dragit ut på stan och jag sa att jag skulle komma om en stund vilket är ca 2 timmar sedan, sitter fortfarande här fast jag är färdigsminkad osv. Men känns som om jag kan låta finast vara ute med sina vänner själv ikväll, kände mig så dum igår när jag satt med allihopa åsså kände jag inte en enda jävel av dom så vem skulle jag prata med? och han känner ju alla som vi satt med och hade mycket att prata om :)

Han har heller inte direkt skickat nå sms och saknat efter mig så att... Det enda jag fick svar på var när jag frågade om han hade det roligt och fick då tillbaka      - " Jajjemen, dudå? Puss"

Jag menar hallå.... Va tror han eftersom han skrev dudå? jag sitter i hans lägenhet alldeles själv och funderar på om man verkligen ska gå ner till stan eller ej.

hemlängtan har man, fast ändå inte. Jag trivs som fisken i vattnet här, så att åka hem igen är ingenting som jag egentligen vill, men kan ju heller inte stanna här då man inte har någon ekomoni eller nå liknande. Kan ju inte direkt leva på allt och alla andra och få smeknamnet som snyltare eller nå så får se hur jag gör. eller om man bara slår igång en film ikväll och tittar på ist så får finast komma hem sen och krypa ner under täcket ;>

Uppdaterar mer sen eller imorron! :) PUSSHEJJS! <3

Nyss vaknat för en stund sedan och är så mycket som man ska hinna med.

Klippa iordning håret alldeles själv så det blir bra, Diska undan, duscha, sminka sig, bestämma vilka kläder man ska ha på sig osv och jag ska vara färdig iaf till fyra!! PANIK - Och ändå så ödslar jag bort en stund o sitter här ;> HIHI!

Igår kom finast hem, hade en vän med sig och båda två slockande typ påengång. En i soffan och en i sängen, så då passade även en annan på att slappa en stund i sängen ;> Sen så skulle vi ha en egen myskväll men vette faen vart den tog vägen, han ville ut och åka en sväng så det blev ett par rundor runt stan åsså visade han mig runt litegranna så det klagar jag inte på :> Men förengång skull när vi var själv så villa jag bara mysa så vi kunde kanske lära känna varandra bättre eller nå för vi är ju nästan aldrig själv.

Men vi kom hem, han la sig på sin sida av sängen och jag la mig på andra sidan o vi slog igång en film. Försökte pussa på han, men kändes lite som om han alltid hade någon bortförklaring för att slippa. Jag ville att han skulle ligga och hålla om mig framför filmen men han svettades så mycket för värmen osv.

Jag är en mysig tjej, ingenting som jag kan rå för! :$

Känns som om det är nånting som är fel ibland..

Som imorse när han skulle upp och jobba så ringde hans alarm på telefonen så den åkte i golvet, och jag blev allvarligt skit rädd så samtidigt som jag var vaken men ändå inte så frågade jag - "XxX", Ska du skrämma livet ur mig?

Vet inte om han blev sur eller nå men det var inte meningen för det var ju inte hans fel!

Idag ska vi iväg till en av hans kompisar och grilla & dricka någon öl, kan bli mysigt :) Men jag som är så blyg, tänk om inte hans kompisar tycker om mig osv, va gör jag då? Haha, jag måste verkligen jobba på mitt självförtroende trorja :P

Jaja, men nu måste jag sätta igång annars så kommer jag aldrig bli klar :) PUSSHEJJS! <3

Livet börjat gå framåt men känns ändå som om det är nånting som fattas, nånting som man har ångest över ... Men vad?

Jag måste sätta mig ner imorgonbitti och skriva ner allting som kan tänkas vara ångesten.

Jag har som sagt träffat världens underbaraste och det känns så gudomligt skönt att äntligen våga träffa någon. Släppa den där muren som man haft några år, man börjar känna igen dom där känslorna och fjärilarna i magen =D

Men bara det inte går åt helvete, en känsla kommer och går o det är ...

Va ser han hos mig som gör att han fortfarande vill träffas? En tjej som lixom .... Ingenting har att erbjuda förutom mängder i kärlek :$

Det jag tror är att det är ödet som bestämmer vad som skall ske och inte skall ske, allting är förutspått :)

Men mitt självförtroende är inte alls på topp, och inte vet jag varför heller så jag kan göra nånting åt det. Men snart så kommer "Kärleken" min hem så nu blire duschen och dona på innan så jag hinner innan han kommer innanför dörren :)
Kanske hinner skriva mer sedan idag eller så blire imorgonbitti, när jag är själv igen då man kan dra på nå musik och skriva lite mer utan att känna press på sig :) PUUUUUUUSSSHEJJS! <3

Detta var då en början..

Att starta en blogg och skriva lite, man har varit på så dåligt humör dom senaste dagarna helt utan anlednining. Humörsvängningar så det heter duga kan jag lova.

Så tänkte att jag ska försöka skriva så mycket så ofta som jag kan :)

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vare är heller, man kom till jobbet i Måndags... Satt sig och började jobba och sen så bröt man ihop och tårarna forsade så var tvungen att gå hem för dagen annars så skulle det bara gå åt helvete ändå.

Hade underbart främmande utav två vänner i helgen och har haft skiit skoj även fast dom kanske inte tycker det för att vi inte hittade på så mycket :P Men försökte göra det bästa utav det hela iaf :)

Varför jag skriver just idag är för att jag nu är själv vaken och datorn är ledig, så man akn sitta för sig själv ett tag och bara låta alla känslor komma ut och lyssna på musik. Sitter hemma hos min mamma och allihopa sover, vilket är SKÖNT för då slipper man träffa dom.. Jag vill inte känna så, men så äre .. Jag känner mig så värdelös och liten bland min familj :'( Precis som om jag inte existerar, har försökt förklara så många gånger men dom fattar inte eller så spelar dom bara dum. Allting kretsar runt mina syskon HELA TIDEN medans det är jag själv som blir bortglömd, men tror inte att dom tänker så långt men det sårar.

Och denna kille som jag träffat som jag verkligen tycker om.. Hur ska jag förklara allting som? När min familj är som dom är, när det är som det är runtomkring? Jag vill ju inte ljuga men jag vill inte att han ska veta allting för då kanske han tar avstånd. FÖRVIRRAD!